Anti-humanism, the new black
- Flexibilitet på klassens villkor!

Ja nu kanske ni undrar vad ni menar med detta inlägget. Man kan se i sitt inre öga hur vissa dekadenter blir helt "åhh ja en fin fin nihilist *klapa snel hezd*" medans andra som är litet mer åt hippie och ickevåldshållet blir helt "ÅHHH NEJ han gillar inte humanismen. *gråta, vara kenslig* ".

Och vad fan har anti-humanism med klasskamp i skolan och i hela samhällsfabriken att göra? Tyvärr jävligt mycket. Vad är det då? (1) Helt enkelt att man skiter i både den kristna delen av humanismen och att man bryr sig föga om nihilismen hos de som är "äkta anti-humanister" (2) Man transcenderar (3) begreppet och skapar ett nytt, men ett som är flytande och som i teorin aldrig kan stelna. Ett flexibelt verktyg för en flexibel värld och en flexibel klasskämpe.

Igår så skällde jag ut en arbetskamrat på ett utav mina jobb för hans "kristna slavmoral" (4). Ärligt så måste man ibland fundera på hur folk beter sig på arbetsplatsen (och därigenom i hela samhällsfabriken), vissa på arbetsplatser beter sig genomegoistiskt och skiter fullständigt i sina elever och sina arbetskamrater, har få vänner men många bekanta. Sedan så finns det folk som beter sig som martyren och offrar sig för sina elever och arbetskamrater. De första (de egoistiska, anti-humanisterna) är oftast jävligt icke-konstruktiva i sitt förhållningssätt emot andra människor, de är helt likgiltiga inför misären och lidandet som ligger på den arbetande klassens lott. Medans martyrerna är i stort sett tvärtom och blir helt förstörda inför misären och lidandet. De är för snälla, mjuka och som sufflèr vars integritet består av luft.

varför skällde jag då ut min arbetskamrat? ska man inte alltid vara jättesnäll emot sina arbetskamrater och skita i när de säger rasistiska, sexistiska och slavmoraliska saker? Jag tror inte det är en framkomlig väg. Visst kan man hålla en låg profil i början, något jag verkligen rekommenderar. Men till slut så tröttnar man, till slut så måste man veta vem man ska skjuta på. Ibland så måste man skilja bort agnarna från vetet. Även i klasskampen, för att uppnå ett kvalitativt språng (5). Som när jag skäller ut honom och säger att han inte måste rationalisera och förklara sig inför oss när han ska gå hem två timmar tidigare. Killen är "socialist" och ska rösta på något dyl parti. Men inte fan kämpar han på arbetsplatsen. Så jag riktade elaka och inte så superkonstruktiva attacker på honom (dvs säga till honom att det bara finns en väg), honom lyckades jag inte övertyga för fem öre, han är för rädd om sitt jävla timvik. Men hans vän satt bara och nickade. Ibland måste man vara flexibel och rikta udden emot fienden. För när jag gjorde det så vann jag över hans vän till vår sida. För han har redan varit förlorad för längesedan, skvallrar till chefen (har tyvärr inga bevis, men man kan ju ha sina aningar, och hade jag haft bevis så hade hans lås på cykeln blivit igenlimmat med superlim, men oj, är inte det anti-humanistiskt?), arbetar som värsta jävla kristna slaven.

Vart kommer då humanismen in i bilden? Jag har en annan arbetskamrat på samma jobb, vars problem jag lyssnar på, som jag hjälper när hennes rygg blir helt kaiko. Jag stöttar och hjälper henne som en sann "kristen" (trots att jag inte är gudatroende någonstans). Den här gamla tanten är också socialist, men hon röstar inte i valet, hon röstar med sina handlingar. Hon står mig alltså "klassmässigt" närmare än killen som är "socialist". Hon har väldigt illa åsikter om de flesta minoriteter, men är alltid sjyst emot invandrarna på jobbet (hon vet att jag skulle skälla på henne annars) för hon ser mer till människan än sina fördomar och det måste man helt enkelt respektera, sedan så har jag valt att diskutera och lyssna på henne istället för att fördöma hennes åsikter som faktiskt äcklar mig. (där kom den kristna mentaliteten in igen).

För att vara effektiv i klasskampen måste man vara flexibel med sin anti-humanism. Fram för en flexibilitet på klassens villkor! Ibland är det skitjobbigt att flexa såhär, men man når resultat, och ifall man inte når resultat i klasskampen skall man inte försöka spela i elitserien.

(1) anti-humanism = att förakta och hata mänskligheten, kan se mycket olika ut beroende på vilken del av den politiska skalan man kommer ifrån. T.ex. vänsterpersoner hatar vanligt folk för att de inte gör uppror och hatar allt förtryck. De anses som dumma enligt denna del av vänstern.

(2) "äkta" humanism = En form av filosofi som kan förklaras vara som kristendomen utan gud eller tro. Dvs en liberal ideologi som syftar till att människan är god och skall tas om hand på ett korrekt och vänligt sätt. Oavsett hur människan behandlar andra människor eller deras ställning i produktionen.

(3) transdera = när det finns två givna lägen, skiter man i detta och skapar ett tredje läge i någon spricka och dialektisk teknikalitet mellan dessa två lägen. Ett exempel är den "illegala reformismen" som syftar på att folk snor på jobbet, maskar och går hem tidigare, men som egentligen är en reform av kapitalismen som sker för att folk hittat sprickor mellan "revolution-ism" och reformism. Men som i grunden är illegal (man kan alltså få sparken för att göra dessa saker).

(4) Kristen slavmoral = Att man alltid lyder regler och förordningar, till den milda grad att man gör som makten och cheferna säger, trots att man vet att detta är emot bättre vetande. Nietszche var en mycket kraftig kritiker emot detta. Jag anser att slavmoralen beror på en intellektuell flathet (läs: emot det sunda förnuftet) och feghet inför andra människor med makt. Ofta brukar jag uppmana dem att testa vingarna och bara kasta sig utför frihetens stup. Klart man kan kraschlanda, men friheten de få ögonblicken man bara tar sig den och får sig en liten liten smak på den är helt klart värt det.

(5) I detta sammanhang, att nå högre nivåer av aktivitet och antagonism emot kapitalet och dess reproduktion.

P.s

"Anonymous said...

Schysst att du börjat skriva igen.

Fortsätt med att förklara enkelt och bra (vilket du gör) vänsterns alla bokstavsteorier. Jag har aldrig riktigt fattat ansiktslösa motståndet. Du skriver att vänstern har fört fram en kritik mot den nu, är det ( ) du tänker på då som vill lyfta fram alla osynliga kamper?"

Ibland så är faktiskt ens skrivande värt guld och man blir rörd av vad ens läsare skriver. Det där kommer jag troligtvis bära med mig hela livet. Kan man få en bättre komplimang? tack anonym, vem du än är och jag hoppas att du lyckas få frihet.

Avsocialisation Del II

Jag upplever att många vänsterlärare återupprättar och upprätthåller de sociala förhållanden som skapar kapitalismen, dvs reproduktionen av den arbetande klassen som klass. Vi har redan stött och blött vad detta är för något, de förhållanden som omger det hela och vad som krävs för denna socialisation, egentligen har hela den här bloggen diskuterat och funderat kring detta.

Men hur går detta till väga praktiskt?

Vad är en avsocialisation? Det är givetvis en spridande av en praktik. En praktik som syftar på att identifiera och eliminera "kapitalistiska" beteenden hos den arbetande klassen. Givetvis är det ju inte hjärntvätt vi diskuterar här, utan det är snarare "vad bör en lärare göra?".

Det första steget är helt enkelt att konstatera i sin närmsta omgivning vad som är socialistion in i arbetets värld. Det borde inte vara så svårt ifall läraren besitter 100 i IQ och en minimal förståelse av vad socialism och kamp för densamme innebär.

Jag har ett antal postulat (1):

1. Ge eleverna frihet att göra nästan vad de vill göra. Detta kräver ett mkt stort mått av tolerans. Vissa besitter en stress-tålighet som är något utöver det normala, använd den, köp en boxsäck och sätt upp i ditt hem.

2. Eliminera bestraffande åtgärder från din egen och skolans sida som är till för att domptera ungarna. Dvs skapa verklig frihet.

3. Ha alltid diskussioner med ungarna om vad som händer i deras liv och ta deras synpunkter på allvar, var den där klasskampsmentorn jag alltid hoppades som skulle dyka upp men som aldrig gjorde det. Berätta ofta om hur verkligheten går till.

4. Ju mer frihet du ger ungarna, desto mer frihet ger du dig själv. Dessutom blir du väldigt väldigt populär bland ungarna.

5. Leta reda på rövslickarna och karriäristerna och isolera dem. De kommer att skvallra för andra lärare och andra elever med liknande åsikter. Dessutom kan det vara farligt för den friheten som du försöker skapa för dig själv och andra. Vuxna personer som är diton hade jag mobbat rätt så kraftigt, medans ungar har jag betydligt svårare att mobba ifall de inte mobbar andra.

6. Marknadsför inte din image som en opponent eller rebell. De kommer märka detta ändå genom din handling, som alltid är det viktigare vad dina händer gör än vad din mun fladdrar om.

7. Leta upp och förstärk solidariteten till dina kollegor med liknande åsikter, isolera som vanligt karriärister och rövslickare.

8. Försök att skapa eleverna som ett kollektiv som kämpar tillsammans med dig. Utan dem är du intet, utan dig är de intet.

9. Riv ut sidor i böcker som du anser är helt klart vridna åt ett håll som du anser är kapitalistiskt. Ekonomiböcker är helt klart något som du bör specialgranska, medans matteböcker är litet svårare, men där kan man ha litet roliga exempel på tavlan istället.

10. Problematisera och försök att uppmuntra kritiskt tänkande. Belys alltid saker ur ett perspektiv som gynnar klassen som helhet.

Detta är mina tio postulat som jag spikar upp idag på internet, ni som läst min blogg från dag ett, ni vet att detta är egentligen gammal skåpmat. I själva verket är detta en tillbakagång till gammal hederlig shop-floor activism (2) med en ny teoretisk angreppspunkt, jag hoppas att ni kommer ha nytta av den. Ifall ni har synpunkter som kan utveckla postulaten vore det välkommet. Detta är saker jag aldrig prövat ordentligt i praktiken, därför att jag aldrig kommer att göra "karriär" inom läraryrket.

(1) http://sv.wikipedia.org/wiki/Postulat som ni märker så är det något som inte är bevisat fungerar, utan detta är endast ett diskussionsunderlag som man kan arbeta upp för att göra något vettigt eller förkasta ifall man inte delar synen på skolans socialistion.

(2) shop - floor activism = (eg. på-golvet aktivism) en metod som användes ofta förr i stora fabriker där man helt enkelt agiterade på golvet för att kunna bygga nätverk och rhizom inom arbetarkollektivet för att göra det stridbart. Används med fördel av folk med en stor social kompetens som kan ta alla sorters människor. Något som inte görs i sverige idag. Ingår i termen "on-site struggle" som i sin tur innebär att man kämpar på plats, inte någonannanstans.

(Av)socialisationen in i arbetet.
- socialisation ut ur arbetet.

Vad betyder då denna term? socialisation kan man säger betyder social reproduktion. Det i sin tur innebär att man återskapar ett mönster som funnits där tidigare. T.ex. att tvinga folk in i löneslaveriet. vad är det som krävs för att tvinga någon in i detta slaveri? Att liksom mäta sig gentemot andra, att slava för en klapp på kinden och några uppmuntrade ord från en chefjävel och mindre pengar än det värdet man skapade med sina egna händer.

Vi tittar från början:

Det finns ju en term som kallas för den dolda läroplanen av Donald broady och som jag mer och mer tror börjar bli en mystifikation. För den är inte dold, den är inte heller öppen, utan den är immanent i kapitalismen, en sorts inre kapitalitisk logik som kommer ur hela den kapitalistiska totaliteten.

Jag tror inte heller att det är vettigt att angripa symptom eller att angripa isolerade företeelser i kapitalismen. Men vad gör man när själva poängen med arbetsdelningen är att rycka bort arbetare ifrån varandra och skapa en splittring både i rummet, i tiden och pengamässigt i den arbetande klassen? Vi måste helt enkelt gå samman och göra det som vi kan göra, men gemensamt och nätverksmässigt, vi kan inte göra det här själva, men vi kan inte heller göra det genom formaliserade strukturer heller. Det är endast informellt som vår styrka kan växa och bli så stor att den får en formell urladdning.

Alltså, så är det inga problem att som lärare göra sitt och försöka lotsa barnen bort från arbetets inlagda kurs. Ifall man skulle kunna få skolan att fostra inte lydiga arbetare som är som klossar som sitter i rätt hål, utan som klossar som vägrar att gå in i hålet och att konformera. Varför blir folk klasskämpar? Jo därför att de har inte socialiserats in i arbetet av olika skäl. Vi har inte de erfarenheter och idèer som krävs för att bli lydiga arbetare. Att som lärare hävda arbetslinjen och upprätthålla betyg, närvaro och konkurrensen är det värsta en lärare kan göra.

Hur går detta till då?

Det är enkelt. Elever tvingas in på morgonen i tid för att sedermera kunna komma till fabriken i tid. Jag har alltid en akademisk kvart och skiter i att kolla närvaron ifall jag kan komma undan med det, måste jag skriva närvaro för att läraren som jag vickar för har explicit bett om det så gör jag det utan att ta sen ankomst. Att ta sen ankomst är bara idioter som gör, idioter som hävdar arbetslinjen.

Sedan så skall eleverna hålla käften och göra som deras arbetsledare säger till dem att göra, ifall de inte gör som arbetsledaren säger så blir det sänkt sedebetyg (1) eller sänkt lön genom arbetslöshet eller annat. Alltså brukar arbetslinje-förespråkaren inpränta lydnad i sina små offer. Men folk i sverige är ju oftast inte så dumma att de bara lyder blint och gör allt enligt boken. Utan när ingen ser på eller när överheten/arbetsledaren inte ser så brukar faktiskt folk göra precis som de vill. Vilket innebär att arbetslinje-läraren gör kapitalismen en björntjänst, motståndet förpassas till sprickorna istället.

Ett annat krav som ställs är att helt enkelt man ska kontrollera sig motoriskt och verbalt, man får inte säga sanningar och man får inte vila sig när man blir trött. Detta för att man ska vara så effektiv som möjligt när man står vid maskinen och arbetar, oavsett ifall maskinen är en skolklass, en svarv eller en dator. Enkelt avhjälpt, säg till eleverna att ta raster när de tröttnat på ämnet. Det gör jag allt som oftast, en elev utbrast i jubel såhär en gång "Du är ju fan slappare än oss". Konstigt när man får ett par kronor under minimilön och man känner att man inte vill socialisera in folk i arbetet.

Hela den här artikeln har mer eller mindre gått ut på att skolan är ett ställe som reproducerar kapitalet, det håller alla med om, det är det stället där lydiga och kuvade arbetare fostras in i arbetet, men vi får väl se hur många lärarstudenter och andra som är intresserade av att aktivit motverka fostrandet in i arbetet. Jag t.ex. vägrar att fostra lönearbetare och kulier åt makten. Jag uppmanar härmed alla andra lärare att så mycket det går att inte fostra folk in i arbetet. Ifall du är osäker på vad det innebär att fostra folk in i arbetet rekommenderar jag det här särtrycket. längst upp på sidan. Den dolda läroplanen.

(1) = en bra bok av wlhelm moberg, men också något som elever får informellt, ifall det inte står på betyget, så snackas det ordentligt med skit om dem i lärarrummet och därmed får de antingen höjt eller sänkt sedebetyg. Något som drabbat mig i min skolgång ett par gånger, både uppåt och nedåt.

Ifall ändå klasskamp vore simpelt....

Så skulle jag inte bli ledsen. Jag gjorde en sjukt stor fadäs idag. Jag avskyr den svenska mentaliteten av slicka uppåt och sparka nedåt. Jag avskyr lydiga arbetare, jag avskyr arbetsmoralism och uppoffring. Jag avskyr också att inte vinna i klasskampen. Det ska handla om allt detta och litet till idag.

Jag tänkte idag att jag helt enkelt skulle snacka med städarna på skolan och få reda litet på deras arbetssituation och vad det är som händer. För när jag kom till en viss del av skolan såg det ut som om städarna hade tävlat i att sabba stället. Så jag tänkte med mitt klasskampstänk "De måste drivit upp takten som bara fan på det här stället". Så jag haffade närmsta städare, berättade litet om att jag också har timvik på en städfirma, berättade litet om mina erfarenheter och vi fann varandra med en gång. Ibland räcker det att säga "vi tillhör samma klass".

Jag fick reda på bl.a. att de som städar skolan inte är utbildade städare (tar ungefär tre månader att bli en fullfjädrad städare med konstant handledning) och att de är praktikanter eller dyl som man försökte att få bort ur arbetslösheten med hjälp utav den här "åtgärden". Sedan så fick jag reda på att det fanns två (!) anställda städare för en yta på lätt över 1000 kvadratmeter. Vilket är aningens för litet. När jag gick på skolan för 5 år sedan så var det välstädat. Det såg snyggt ut, kanske litet skitigt på vissa ställen som idag nog måste bedömas som svårstädade.

Så då tänkte jag, hur svårt är det att hjälpa städarna? Så det fanns inget toapapper på lärarnas toalett, världens simplaste sak och man sprider litet hearts and minds (1) bland arbetare-populationen. Personen som jag frågade hade världens längsta utläggning om att praktikanterna skulle fixat det osv osv. Jag bara "FAN, jag har indirekt skvallrat på en arbetare, som till på köpet är handikappad och inte kan få något annat jobb :(" och sade till honom "Du kan inte skälla på folk som bara praktiserar, dessutom kan du inte lämna dem ensamma, det är ditt jobb att se till att de får handledning så att de lär sig yrket". Personen i fråga fick en något dum och arbetsmoralistisk min i ansiktet. Sedan bad personen om ursäkt som om jag vore värsta överklassen liksom, den här personen är sjukt rädd om sitt jobb. Men inte fan blir det bättre på jobbet genom att sparka nedåt och slicka uppåt? Jävla idiot säger jag bara.

Sedan så fick jag litet bättre kontakt med en annan vikarie och vi utbytte litet arbetslivserfarenheter och hade också samma erfarenheter. Vi berättade dessutom om lyckad arbetarkamp i olika sektorer där våra vänner arbetat och det var ett något konstigt möte liksom, för lärare och dess lakejer är inte direkt kända för att vara för en mkt avancerad klasskamp. Det var som när man var tonåring och tog sina första stapplande steg för att berätta för någon brud att man ville hångla med bruden i fråga.

Sedan berättade jag i ungefär fem sex meningar om konceptet "Ansiktslöst motstånd" (2)

Kontentan: ett steg framåt och ett steg bakåt, men som morsan brukar säga "[nobbe], du är rätt intelligent, men när du är 40 kommer du vara farlig, för då kommer du dessutom ha livserfarenhet". Nobbes algoritm: Intelligens + erfarenhet + ett vitglödgat klasshat = farlig för överklassen.

P.s glömde att fråga om franskaböcker, men ska fråga imorgon.

(1) hearts and minds = en metod som engelska kommandosoldater använder för att få lokalbefolkning att gå över på deras sida, går ut på att man med små medel som är vänliga och som kan tyckas dyra till en början kan ge sjukt stor utdelning i form av information, närskydd och ett utbrett nätverk av sekundära soldater.

(2) Ansiktslöst motstånd = En form av arbetarkamp som teoretiserats kring sedan 1968 och ses ofta som ett sätt att bryta partiers, fackföreningars och intresseföreningars grepp om arbetarnas vilja till oförmedlad och direkt aktion. Den går ut på att man går bakom ryggen på chefen och reaktionära arbetare och förverkligar makten som alla arbetare har genom att vara solidariska och hålla käften om saker som händer på arbetsplatsen bakom kulisserna. Det finns även kritik emot det ansiktslösa motståndet, som att det t.ex. krävs formell och öppen kamp för att vinna en revolution enligt vissa tänkare. En term som kom på modet runt årskiftet 2003 i teoretiska kretsar i sverige.

Tillbaka på ruta 1, men genom att ha passerat många rutor.

Jag var på min gamla högstadieskola igår och vickade. Det var helt klart samma gamla ställe, tydligen hade sjukskrivningarna ökat som ett brev på posten, stället hade bytt vaktmästare, flera rektorer och MÄNGDER utav lärare sedan jag satte min fot där senast för tre år sedan, men då för att träffa en polare som vickade där. Dessutom hade alla mina gamla lärare sjukt mycket sjukskrivningar och annat bakom sig.

Flera roliga saker hände, jag var ju litet nervös för jag inte hade vickat på ett jäkla tag. Så jag var ju litet nervös innan jag drog mig upp sakta men säkert som en cowboy. Jag börjar nästan misstänka att jag skulle klara ett sådant här yrke galant. För ärligt så gick det väldigt väldigt bra. Trots att den här klassen inte får laborera (alla andra klasser får det) och en del utav ungarna är lätt värre än de i den klassen jag gick i på samma högstadie (1)

Men jag kom faktiskt på en sak som är sjukt viktigt när det kommer till vad socialistiska lärare skall göra. De skall bryta socialisationen in i arbetet (2) och det kapitalistiska samhället, höja betygsinflationen till skyarna och allmänt sabotera sjukt mycket. Jag snodde som vanligt som en korp på min arbetsplats, fick väl tag i grejer för runt 200 kronor eller något och då jobbade jag bara där några timmar. Dessutom drack jag allt kaffe jag skulle dricka idag där, och inte hemma. En något barnslig autoreduktion, men ändå sjukt kul.

Sedan att sprida dessa praktiker (bl.a. att bryta den dolda läroplanen (som egentligen vi borde kunna kalla socialisationen in i arbetet)) vore en sak för lärarna. De flesta lärare nu som utbildas är ju arbetarklass och förhoppningsvis litet olydigare än de lärare jag hade och kommer ha i mitt liv.

(1) Vi hade små miniupplopp i klassrummet där vi kastade saker på lärarna när vi inte fick gå. En gång fick en lärare en metallbit i huvet från en bänk, det var våran klassföreståndare som jämt brukar skälla på oss på slutet av fredagarna vissa månader när det varit sjukt mycket skolk eller vi pratat för mycket och skämt ut henne.

(2) "Socialisationen in i arbetet" är nog den termen som termen "den dolda läroplanen" borde ersättas med. Därför att den berättar med en gång vad det är frågan om, omständig som fan, men en sann operaist skiter väl i sånt ;)

P.s. På tisdag skall jag fråga ifall jag kan få litet mer avancerade läroböcker i franska gratis :D vem vet, jag kanske lyckas?

Honey, I am home!

Jag har försvunnit från bloggosfären för att jag haft annat för mig. Jag försvanna också från läraryrket för att timviken inte funkade riktigt. Nu är jag tillbaka på ruta ett och nu ska jag vicka på min gamla högstadieskola. Jag ska undervisa i NO och ni kommer få en fullständig rapport imorgon, NO är ju ändå ett utav mina favoritämnen.

Litet om den nuvarande debatten bland socialister som är lärare på en tråd på det eminenta socfallsforum

Jag tycker att debatten har väl haverat något när folk börjar diskutera en massa jävla pedagoger. Pedagogik är för lärare, vad religion är för fattigbönder runt sekelskiftet, bara propaganda om inomkapitalistiska reformer. Visst finns det en del intressanta diskussionsunderlag och intressanta infallsvinklar, men till syvende och sisdt får man ändå titta på hur det behandlas i praktiken. I praktiken så har lärare en sådan övertro på pedagogikens kraft att man kan göra underverk med den, ungefär som en trotte-leninist tror att de kan göra underverk med boken "vad bör göras?" av lenin. (1)

sedan så märks det att fler lärare med socialistiska åsikter börjar lägga ihop ett plus ett. Vi tackar herr Pontus för detta.

P.S. Det var längesedan jag undervisade nu, det var ännu längre tid sedan jag undervisade på högstadiet, men jag tror inte det ska vara några som helst problem. Sedan så visade det sig att det var litet smart att lära sig franska ;)

Jag vet, jag vet!

Jag sade att jag skulle lägga ned bloggen. Den är nedlagd, men jag ville göra ett sista inlägg. Jag blev så grymt inspirerad av följande blogg. Jag anser att hon har en förståelse samt en vilja att faktiskt göra något vettigt av sin tid som lärare, verkade litet som att hon halkade in i yrket som genom ett bananskal, men ändå så måste jag säga att hon besitter någor som det är sällsynt med bland många präktiga lärare. Ciconia besitter visdom av livet.

"Den fjärde gruppen, är min grupp, vi är ganska få och vi vet nog egentligen inte varför vi vill bli lärare. Vi har insett att det är ett jävla skityrke med föräldrar som inte kommer vara roliga att ha att göra med och en arbetsmiljö som skulle dömts ut av arbetsmiljöverket för längesen - om de undersökt luftkvalitet och ljudnivå under lektionstid. Vi insåg också i tonåren att skolan sög som institution och inte bara för att lärarna var puckade. Vi blev den runda klossen som aldrig ville gå ner i det fyrkantiga hålet. Kanske är vår ambition trots allt inte så svår att räkna ut... vi vill skapa fler hål för de som inte är fyrkantiga att ta sig vidare i livet igenom."

Jag måste säga att sådär resonerar en tänkande människa, och inom lärarkåren också. Hade inte den dolda läroplanen (dvs broadys bok) varit skriven är jag säker på att ciconia hade skrivit den.
Tyvärr blev det inte så mycket utdrag ur den som jag hade önskat, dock så kommer jag troligtvis att lägga upp den på nätet inom en framtid.

Jag vill också hälsa davor, som var den förste regelbundna läsaren av min blogg. Jag kommer att maila dig när jag börjar skriva på en ny blogg, vilket inte är helt osannolikt med tanke på att mitt nya yrke verkar suga riktigt riktigt ordentligt (nej jag fick inte det första jobbet som verkade vettigt, så nu är man riktigt sur).

För mer slagkraftiga och sura kommentarer så kommer den inom en snar framtid.

Sedan som jag tidigare lovat, kommer en större arbetskampsrapport i någon blaska i stil med riff-raff eller polkagrisarnas befrielsefront att fixas med inom ett par månader.

som avslutning, litet français

J'espère vous voir bientôt. Nous sommes des frères dans des bras et ensemble nous écraserons le capitalisme. Je ne souhaite rien mais la mauvaise volonté vers la classe aristocratique, et moi vous dis que je ne suis pas un communiste, parce qu'ils ne sont pas classe ouvrière. Je suis une partie de la classe ouvrière, un non certain projet politique.

À vous, mes lecteurs aimés