Anti-humanism, the new black
- Flexibilitet på klassens villkor!

Ja nu kanske ni undrar vad ni menar med detta inlägget. Man kan se i sitt inre öga hur vissa dekadenter blir helt "åhh ja en fin fin nihilist *klapa snel hezd*" medans andra som är litet mer åt hippie och ickevåldshållet blir helt "ÅHHH NEJ han gillar inte humanismen. *gråta, vara kenslig* ".

Och vad fan har anti-humanism med klasskamp i skolan och i hela samhällsfabriken att göra? Tyvärr jävligt mycket. Vad är det då? (1) Helt enkelt att man skiter i både den kristna delen av humanismen och att man bryr sig föga om nihilismen hos de som är "äkta anti-humanister" (2) Man transcenderar (3) begreppet och skapar ett nytt, men ett som är flytande och som i teorin aldrig kan stelna. Ett flexibelt verktyg för en flexibel värld och en flexibel klasskämpe.

Igår så skällde jag ut en arbetskamrat på ett utav mina jobb för hans "kristna slavmoral" (4). Ärligt så måste man ibland fundera på hur folk beter sig på arbetsplatsen (och därigenom i hela samhällsfabriken), vissa på arbetsplatser beter sig genomegoistiskt och skiter fullständigt i sina elever och sina arbetskamrater, har få vänner men många bekanta. Sedan så finns det folk som beter sig som martyren och offrar sig för sina elever och arbetskamrater. De första (de egoistiska, anti-humanisterna) är oftast jävligt icke-konstruktiva i sitt förhållningssätt emot andra människor, de är helt likgiltiga inför misären och lidandet som ligger på den arbetande klassens lott. Medans martyrerna är i stort sett tvärtom och blir helt förstörda inför misären och lidandet. De är för snälla, mjuka och som sufflèr vars integritet består av luft.

varför skällde jag då ut min arbetskamrat? ska man inte alltid vara jättesnäll emot sina arbetskamrater och skita i när de säger rasistiska, sexistiska och slavmoraliska saker? Jag tror inte det är en framkomlig väg. Visst kan man hålla en låg profil i början, något jag verkligen rekommenderar. Men till slut så tröttnar man, till slut så måste man veta vem man ska skjuta på. Ibland så måste man skilja bort agnarna från vetet. Även i klasskampen, för att uppnå ett kvalitativt språng (5). Som när jag skäller ut honom och säger att han inte måste rationalisera och förklara sig inför oss när han ska gå hem två timmar tidigare. Killen är "socialist" och ska rösta på något dyl parti. Men inte fan kämpar han på arbetsplatsen. Så jag riktade elaka och inte så superkonstruktiva attacker på honom (dvs säga till honom att det bara finns en väg), honom lyckades jag inte övertyga för fem öre, han är för rädd om sitt jävla timvik. Men hans vän satt bara och nickade. Ibland måste man vara flexibel och rikta udden emot fienden. För när jag gjorde det så vann jag över hans vän till vår sida. För han har redan varit förlorad för längesedan, skvallrar till chefen (har tyvärr inga bevis, men man kan ju ha sina aningar, och hade jag haft bevis så hade hans lås på cykeln blivit igenlimmat med superlim, men oj, är inte det anti-humanistiskt?), arbetar som värsta jävla kristna slaven.

Vart kommer då humanismen in i bilden? Jag har en annan arbetskamrat på samma jobb, vars problem jag lyssnar på, som jag hjälper när hennes rygg blir helt kaiko. Jag stöttar och hjälper henne som en sann "kristen" (trots att jag inte är gudatroende någonstans). Den här gamla tanten är också socialist, men hon röstar inte i valet, hon röstar med sina handlingar. Hon står mig alltså "klassmässigt" närmare än killen som är "socialist". Hon har väldigt illa åsikter om de flesta minoriteter, men är alltid sjyst emot invandrarna på jobbet (hon vet att jag skulle skälla på henne annars) för hon ser mer till människan än sina fördomar och det måste man helt enkelt respektera, sedan så har jag valt att diskutera och lyssna på henne istället för att fördöma hennes åsikter som faktiskt äcklar mig. (där kom den kristna mentaliteten in igen).

För att vara effektiv i klasskampen måste man vara flexibel med sin anti-humanism. Fram för en flexibilitet på klassens villkor! Ibland är det skitjobbigt att flexa såhär, men man når resultat, och ifall man inte når resultat i klasskampen skall man inte försöka spela i elitserien.

(1) anti-humanism = att förakta och hata mänskligheten, kan se mycket olika ut beroende på vilken del av den politiska skalan man kommer ifrån. T.ex. vänsterpersoner hatar vanligt folk för att de inte gör uppror och hatar allt förtryck. De anses som dumma enligt denna del av vänstern.

(2) "äkta" humanism = En form av filosofi som kan förklaras vara som kristendomen utan gud eller tro. Dvs en liberal ideologi som syftar till att människan är god och skall tas om hand på ett korrekt och vänligt sätt. Oavsett hur människan behandlar andra människor eller deras ställning i produktionen.

(3) transdera = när det finns två givna lägen, skiter man i detta och skapar ett tredje läge i någon spricka och dialektisk teknikalitet mellan dessa två lägen. Ett exempel är den "illegala reformismen" som syftar på att folk snor på jobbet, maskar och går hem tidigare, men som egentligen är en reform av kapitalismen som sker för att folk hittat sprickor mellan "revolution-ism" och reformism. Men som i grunden är illegal (man kan alltså få sparken för att göra dessa saker).

(4) Kristen slavmoral = Att man alltid lyder regler och förordningar, till den milda grad att man gör som makten och cheferna säger, trots att man vet att detta är emot bättre vetande. Nietszche var en mycket kraftig kritiker emot detta. Jag anser att slavmoralen beror på en intellektuell flathet (läs: emot det sunda förnuftet) och feghet inför andra människor med makt. Ofta brukar jag uppmana dem att testa vingarna och bara kasta sig utför frihetens stup. Klart man kan kraschlanda, men friheten de få ögonblicken man bara tar sig den och får sig en liten liten smak på den är helt klart värt det.

(5) I detta sammanhang, att nå högre nivåer av aktivitet och antagonism emot kapitalet och dess reproduktion.

P.s

"Anonymous said...

Schysst att du börjat skriva igen.

Fortsätt med att förklara enkelt och bra (vilket du gör) vänsterns alla bokstavsteorier. Jag har aldrig riktigt fattat ansiktslösa motståndet. Du skriver att vänstern har fört fram en kritik mot den nu, är det ( ) du tänker på då som vill lyfta fram alla osynliga kamper?"

Ibland så är faktiskt ens skrivande värt guld och man blir rörd av vad ens läsare skriver. Det där kommer jag troligtvis bära med mig hela livet. Kan man få en bättre komplimang? tack anonym, vem du än är och jag hoppas att du lyckas få frihet.

Avsocialisation Del II

Jag upplever att många vänsterlärare återupprättar och upprätthåller de sociala förhållanden som skapar kapitalismen, dvs reproduktionen av den arbetande klassen som klass. Vi har redan stött och blött vad detta är för något, de förhållanden som omger det hela och vad som krävs för denna socialisation, egentligen har hela den här bloggen diskuterat och funderat kring detta.

Men hur går detta till väga praktiskt?

Vad är en avsocialisation? Det är givetvis en spridande av en praktik. En praktik som syftar på att identifiera och eliminera "kapitalistiska" beteenden hos den arbetande klassen. Givetvis är det ju inte hjärntvätt vi diskuterar här, utan det är snarare "vad bör en lärare göra?".

Det första steget är helt enkelt att konstatera i sin närmsta omgivning vad som är socialistion in i arbetets värld. Det borde inte vara så svårt ifall läraren besitter 100 i IQ och en minimal förståelse av vad socialism och kamp för densamme innebär.

Jag har ett antal postulat (1):

1. Ge eleverna frihet att göra nästan vad de vill göra. Detta kräver ett mkt stort mått av tolerans. Vissa besitter en stress-tålighet som är något utöver det normala, använd den, köp en boxsäck och sätt upp i ditt hem.

2. Eliminera bestraffande åtgärder från din egen och skolans sida som är till för att domptera ungarna. Dvs skapa verklig frihet.

3. Ha alltid diskussioner med ungarna om vad som händer i deras liv och ta deras synpunkter på allvar, var den där klasskampsmentorn jag alltid hoppades som skulle dyka upp men som aldrig gjorde det. Berätta ofta om hur verkligheten går till.

4. Ju mer frihet du ger ungarna, desto mer frihet ger du dig själv. Dessutom blir du väldigt väldigt populär bland ungarna.

5. Leta reda på rövslickarna och karriäristerna och isolera dem. De kommer att skvallra för andra lärare och andra elever med liknande åsikter. Dessutom kan det vara farligt för den friheten som du försöker skapa för dig själv och andra. Vuxna personer som är diton hade jag mobbat rätt så kraftigt, medans ungar har jag betydligt svårare att mobba ifall de inte mobbar andra.

6. Marknadsför inte din image som en opponent eller rebell. De kommer märka detta ändå genom din handling, som alltid är det viktigare vad dina händer gör än vad din mun fladdrar om.

7. Leta upp och förstärk solidariteten till dina kollegor med liknande åsikter, isolera som vanligt karriärister och rövslickare.

8. Försök att skapa eleverna som ett kollektiv som kämpar tillsammans med dig. Utan dem är du intet, utan dig är de intet.

9. Riv ut sidor i böcker som du anser är helt klart vridna åt ett håll som du anser är kapitalistiskt. Ekonomiböcker är helt klart något som du bör specialgranska, medans matteböcker är litet svårare, men där kan man ha litet roliga exempel på tavlan istället.

10. Problematisera och försök att uppmuntra kritiskt tänkande. Belys alltid saker ur ett perspektiv som gynnar klassen som helhet.

Detta är mina tio postulat som jag spikar upp idag på internet, ni som läst min blogg från dag ett, ni vet att detta är egentligen gammal skåpmat. I själva verket är detta en tillbakagång till gammal hederlig shop-floor activism (2) med en ny teoretisk angreppspunkt, jag hoppas att ni kommer ha nytta av den. Ifall ni har synpunkter som kan utveckla postulaten vore det välkommet. Detta är saker jag aldrig prövat ordentligt i praktiken, därför att jag aldrig kommer att göra "karriär" inom läraryrket.

(1) http://sv.wikipedia.org/wiki/Postulat som ni märker så är det något som inte är bevisat fungerar, utan detta är endast ett diskussionsunderlag som man kan arbeta upp för att göra något vettigt eller förkasta ifall man inte delar synen på skolans socialistion.

(2) shop - floor activism = (eg. på-golvet aktivism) en metod som användes ofta förr i stora fabriker där man helt enkelt agiterade på golvet för att kunna bygga nätverk och rhizom inom arbetarkollektivet för att göra det stridbart. Används med fördel av folk med en stor social kompetens som kan ta alla sorters människor. Något som inte görs i sverige idag. Ingår i termen "on-site struggle" som i sin tur innebär att man kämpar på plats, inte någonannanstans.